....
Plockat från huvudet
Jag pluggade precis igen örat och slog på musik. Blev änna lite känslosam på en gång.
Jag måste skriva ner allt som försigår i mitt huvud för att försöka få klarhet i saker o ting eller möjligtvis inse att det bara är sörja och svammel.
Tårarna kom nu direkt. Jag vet vad jag tänker skriva om och det är något som gör mig väldigt ledsen.
Vad svårt det är, allt finns därinne men jag vet inte hur jag ska få ner det i ord?
Jag saknar dig så.
Du var både ljuset och mörkret i min tillvaro. Ingen har gjort mig så glad som du, och ingen har heller gjort mig lika ledsen. Man kan vända på meningen om man vill ha den mer positiv men jag väljer att skriva den såhär. För det är ledsen du gjort mig nu. Och det kommer nog förbli så.
Jag känner mig väldigt ensam. Väldigt ensam och (paus)...............väldigt ensam.
Det känns helfel att inte vara med dig. Att inte kunna skriva; Godnatt älskling, jag älskar dig vi ses imorgon!
Allt utan dig känns fel, för det mesta. Ibland känns det bra. Mest på ljusa dagen. Då går det riktigt bra och jag tror tillochmed ibland att nu lyckas jag. Nu har jag lagt dig bakom mig. Men solen går alltid ner och på kvällarna vet jag inte vad jag ska göra. Jag får panik. Jag undrar vad du gör, jag är rädd för att du är med någon annan än mig, men framförallt undrar jag; tänker han på mig med?
Jag kollar mobilen så sjukt många gånger om dagen i hopp om att jag har missat att det plingat för att du har hört av dig. När det väl plingar så slår hjärtat extra fort och jag hoppas varje gång att det är du. Lika exalterad som jag blir när telefonen ljuder, lika ledsen blir jag när jag ser att det inte var du som skickade, det var någon annan. Det är ungefär som om luften går ur mig och så kommer alla onda tankar tillbaka och jag hamnar i någon slags bubbla. "Han vill inte prata med mig, vi kommer aldrig prata mer. Han saknar inte mig, han tänker inte på mig".
Inatt gjorde jag något dumt. Men det förde med sig någonting bra ändå, konstigt nog. Hade jag inte gjort så tror jag att jag bara hade fått ett; "Okej, vad bra" sms istället för att faktiskt få höra om dina känslor. Jag blev så glad. Så jävla ledsen på mig själv, men så glad över vad jag fick höra. Du saknade mig med. Då blev jag varm om hjärtat. Förlåt hjärtat, jag är en idiot.
Idag är allt tillbaka på noll. Jag har återigen gråtit över dig (precis som alla andra dagar). Jag saknar dig. Hela jag saknar hela dig. Ditt sätt att krama om mig när allt ska bli bra, ditt sätt att titta på mig med stolthet och kärlek. Ditt sätt att röra mig som alltid gör mig så lugn. Sådär skönt lugn när jag känner att du är nära och allt är bra, du är här hos mig.
Jag har inte plockat upp påsen än med alla grejer ifrån dig. Den ligger kvar där jag la den samma dag jag hämtade dem. Jag förmår mig inte att plocka ur dem. Det är grejer som inte hör hemma någon annanstans än hemma hos dig. Jag låter dem ligga ettag till, jag hoppas fortfarande.
Just nu lyssnar jag på Buckcherry - Sorry. Allt stämmer så bra. Den är som skriven till dig, från mig. Lyssna på den älskling om du läser det här. Jag älskar dig. Bara dig.
Jag tänker på den tiden innan alla problem kom. När vi var sådär spralligt intresserade av varandra och vi inte hade tid att tänka på problem och onödigheter. På tiden innan vi blev idioter, både du och jag.
Jag kommer ihåg så mycket från den tiden, trots mitt usla minne. Jag minns för att det är lagrat i hjärtat.
Jag måste berätta en sak. Jag får snart inte plats med fler meddelanden i min telefon. Jag har sparat så mycket fint som jag fått under den här tiden. Jag läser det om och om igen och jag vill aldrig radera dem. De får mig att minnas hur det var och hur du var, hur fin och känslig du faktiskt är. Jag läser dina meddelanden varje dag. Inte alla, men några varje dag.
Nu har jag skrivit en massa smörja. Det är iallafall vad jag tror att du som läser tycker. Om det ens finns någon som läser. Det gör mig ingenting om ingen gör det, det skulle bara vara skönt.
Men för mig är det inte smörja inser jag nu. Det är mina känslor. Mina otroligt känsliga känslor som fyller hela min kropp, mitt huvud men framförallt hela mitt hjärta. DU är mitt hjärta. Min enda.
Min enda. Jag älskar dig.
Igår, idag och imorgon. Alltid kommer en del av mitt hjärta tillhöra dig.
No matter what.
Godnatt bloggen.
Och Gud? Om du hör vad jag tänker så snälla hjälp mig nu. Det här är min prins. Min andra hälft.
