.

Det gick bra då men nu går det sådär. Rakt åt helvete skulle jag vilja säga. Nu är jag där igen och gräver, det är deppigt, mörkt och säkert skittråkigt att läsa. Men vad gör det, såhär känner jag nu och jag undrar om ni någonsin har känt detsamma? Har ni någonsin känt hur det gör ont i hela kroppen av någonting som inte går att ta på? Någonting som man inte kan lägga handen på och ingenting kan man göra åt det. Det trycker över bröstet, vissa perioder rör sig i slowmotion och man är inte riktigt där. Inte där på riktigt iallafall. Det blir lite autopilot över det hela. Man tar sig igenom dagarna och det allra viktigaste men inte mer än så och knappt det.

Jag vet att det kommer bli bättre men jag vet inte om jag vill det. Jag vet inte om jag vill tänka; det blir bättre, om inte med dig så med någon annan. Jag vill nog inte att det finns någon annan men just nu finns inte jag. Jag finns inte tillräckligt och att någonsin få göra det känns väldigt långt borta. Det gör mig ledsen...