Plockat från huvudet
Jag pluggade precis igen örat och slog på musik. Blev änna lite känslosam på en gång.
Jag måste skriva ner allt som försigår i mitt huvud för att försöka få klarhet i saker o ting eller möjligtvis inse att det bara är sörja och svammel.
Tårarna kom nu direkt. Jag vet vad jag tänker skriva om och det är något som gör mig väldigt ledsen.
Vad svårt det är, allt finns därinne men jag vet inte hur jag ska få ner det i ord?
Jag saknar dig så.
Du var både ljuset och mörkret i min tillvaro. Ingen har gjort mig så glad som du, och ingen har heller gjort mig lika ledsen. Man kan vända på meningen om man vill ha den mer positiv men jag väljer att skriva den såhär. För det är ledsen du gjort mig nu. Och det kommer nog förbli så.
Jag känner mig väldigt ensam. Väldigt ensam och (paus)...............väldigt ensam.
Det känns helfel att inte vara med dig. Att inte kunna skriva; Godnatt älskling, jag älskar dig vi ses imorgon!
Allt utan dig känns fel, för det mesta. Ibland känns det bra. Mest på ljusa dagen. Då går det riktigt bra och jag tror tillochmed ibland att nu lyckas jag. Nu har jag lagt dig bakom mig. Men solen går alltid ner och på kvällarna vet jag inte vad jag ska göra. Jag får panik. Jag undrar vad du gör, jag är rädd för att du är med någon annan än mig, men framförallt undrar jag; tänker han på mig med?
Jag kollar mobilen så sjukt många gånger om dagen i hopp om att jag har missat att det plingat för att du har hört av dig. När det väl plingar så slår hjärtat extra fort och jag hoppas varje gång att det är du. Lika exalterad som jag blir när telefonen ljuder, lika ledsen blir jag när jag ser att det inte var du som skickade, det var någon annan. Det är ungefär som om luften går ur mig och så kommer alla onda tankar tillbaka och jag hamnar i någon slags bubbla. "Han vill inte prata med mig, vi kommer aldrig prata mer. Han saknar inte mig, han tänker inte på mig".
Inatt gjorde jag något dumt. Men det förde med sig någonting bra ändå, konstigt nog. Hade jag inte gjort så tror jag att jag bara hade fått ett; "Okej, vad bra" sms istället för att faktiskt få höra om dina känslor. Jag blev så glad. Så jävla ledsen på mig själv, men så glad över vad jag fick höra. Du saknade mig med. Då blev jag varm om hjärtat. Förlåt hjärtat, jag är en idiot.
Idag är allt tillbaka på noll. Jag har återigen gråtit över dig (precis som alla andra dagar). Jag saknar dig. Hela jag saknar hela dig. Ditt sätt att krama om mig när allt ska bli bra, ditt sätt att titta på mig med stolthet och kärlek. Ditt sätt att röra mig som alltid gör mig så lugn. Sådär skönt lugn när jag känner att du är nära och allt är bra, du är här hos mig.
Jag har inte plockat upp påsen än med alla grejer ifrån dig. Den ligger kvar där jag la den samma dag jag hämtade dem. Jag förmår mig inte att plocka ur dem. Det är grejer som inte hör hemma någon annanstans än hemma hos dig. Jag låter dem ligga ettag till, jag hoppas fortfarande.
Just nu lyssnar jag på Buckcherry - Sorry. Allt stämmer så bra. Den är som skriven till dig, från mig. Lyssna på den älskling om du läser det här. Jag älskar dig. Bara dig.
Jag tänker på den tiden innan alla problem kom. När vi var sådär spralligt intresserade av varandra och vi inte hade tid att tänka på problem och onödigheter. På tiden innan vi blev idioter, både du och jag.
Jag kommer ihåg så mycket från den tiden, trots mitt usla minne. Jag minns för att det är lagrat i hjärtat.
Jag måste berätta en sak. Jag får snart inte plats med fler meddelanden i min telefon. Jag har sparat så mycket fint som jag fått under den här tiden. Jag läser det om och om igen och jag vill aldrig radera dem. De får mig att minnas hur det var och hur du var, hur fin och känslig du faktiskt är. Jag läser dina meddelanden varje dag. Inte alla, men några varje dag.
Nu har jag skrivit en massa smörja. Det är iallafall vad jag tror att du som läser tycker. Om det ens finns någon som läser. Det gör mig ingenting om ingen gör det, det skulle bara vara skönt.
Men för mig är det inte smörja inser jag nu. Det är mina känslor. Mina otroligt känsliga känslor som fyller hela min kropp, mitt huvud men framförallt hela mitt hjärta. DU är mitt hjärta. Min enda.
Min enda. Jag älskar dig.
Igår, idag och imorgon. Alltid kommer en del av mitt hjärta tillhöra dig.
No matter what.
Godnatt bloggen.
Och Gud? Om du hör vad jag tänker så snälla hjälp mig nu. Det här är min prins. Min andra hälft.
.
Varför ska just jag älska någon som inte älskar mig?
Det är det allt handlar om nu. Jag är olyckligt kär och det förstör mig. Nej, jag mår inte bra. Det syns väl?
100101
Tillbringade min nyårsafton först på Katrinedalskrogen i Karlskoga där jag för första gången provade planka. Ja, det kanske var lite sent men nu har jag iallafall gjort det. Och även om det var väldigt gott blev jag inte så imponerad som jag trodde eftersom alla i princip blir som galna när man pratar om planka? What's up with denna hysteri ? Några köttbitar, lite mos, en broccoli och lite champinjoner o morötter. Just ja, det måste vara beasåsen alla gillar, eller?
Sen förflyttade vi oss ut till bråten (notera att jag var nykter och körde bil denna kväll) där vi skulle spela sällskapsspel och bara ha det trevligt.
Trevligt blev det och jag såg andra gosiga kisseungen på två dagar. Snart ska jag ha en egen.
I år var första gången jag va lite rädd för raketer. Har det möjligtvis med att göra att jag var nykter eller att jag helt o hållet har blivit gammal o trist ? De kom iaf inte lika högt upp som de vanligtvis gör och vi stod inte alls de här rekommenderade antal metrarna bort så jag tyckte det var lite obehagligt.
Åkte hem nästan direkt efter raketerna. Körde runt en stund och bara funderade samtidigt som det vimlade av fulla äckliga fjortisar överallt i degerfors. Usch vad fula ni är. Vidrigt! Sen åkte jag hem och satt här en stund innan jag slocknade som ett litet barn.
Jag vaknade upp förbannad idag. Förbannad och orolig för att någon kanske hade lite för roligt igår och inte tänkte klart. Dock vill jag inte ha något mer med denne o göra i så fall eftersom det finns en bra historia bakom som stödjer hur man egentligen ska bete sig. Men ja, jag får helt enkelt skita i vilket. Det visar sig :)
Imorse när jag låg och drog mig i sängen så funderade jag på en sak. Jag kämpar så mycket att jag nästan skäms. Ja faktiskt det gör jag. Och då är det väl dags att sluta? Men sen tänker jag såhär; tänk om he's the one? Ska jag bara släppa allt då eller? Det känns ju verkligen så i hjärtat. Där är jag så himla säker på min sak och vem jag vill leva med. Men om det vore så, så skulle vi väl leva tillsammans nu, vara djupt förälskade och knappt kunna slita oss ifrån varandra? Det ligger ganska långt borta från hur min vardag ser ut nu. Men jag kan ändå inte lägga det bakom mig. Det betyder för mycket. Men jag vill inte vara ledsen/orolig/rädd/ensam längre. Jag vill blicka framåt men jag verkar inte klara av det. Och istället för att saker ska bli lättare med tiden, så tycker jag bara det blir värre och värre.
Det är så läget är just nu och jag vet varken ut eller in. Men jag ska (läs försöka) inte lägga onödigt mycket energi på människor som absolut inte förtjänar det, det kommer trötta ut mig rejält tillslut.
Nu får det vara slut på lägesrapporten. Hörs om ett halvår igen!
?
...
....
?
För- och nackdelar...
...för- och nackdelar...
....
Så sant
Så älska dom människor som behandlar dig rätt & glöm dom som inte gör det!
Och tro på att allt händer av en anledning.
Om du får en chans, ta den. Om den ändrar ditt liv låt den.
Ingen sa att det skulle vara lätt, dom bara lovade att det skulle vara värt det.
Det kommer komma en dag i ditt liv när du inser vem som verkligen är viktig & vem som inte var och vem som aldrig har varit. Så glöm folk från ditt förflutna, det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid. När vi växer upp, får vi veta att även den personen som inte var meningen att någonsin göra dig besviken förmodligen kommer att göra det.
Du kommer förmodligen att få ditt hjärta krossat mer än en gång och det är svårare för varje gång. Du kommer också krossa hjärtan, så kom ihåg hur det kändes när du var sårad.
Du kommer bråka med din bästa vän. Du kommer att gråta för att tiden går för fort, och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.
Så ta för många bilder, skratta för mycket och älska som om du aldrig har varit sårad. Eftersom alla sextio sekunder du spenderar, är en minut av lycka, du aldrig kommer få tillbaka.
Så be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra på.
Kyss passionerat, spela hårt, förlåt snabbt, ta chanser och ge allt.Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd.
Skrivet av en yngre tjej som jag tyckte använde orden helt rätt. Bra skrivet helt enkelt.
Love
Det är lika underbart varje gång du drar bort håret från min panna och pussar mig, varje gång du kramar om mig på nätterna och varje gång du säger att du älskar mig. Du är värdefull helt enkelt.
Du är den finaste jag mött.
4 mars
Jag vill ha pengar. Jag vill ha pengar för att det kvittar hur mycket jag går runt och säger "pengar är inte allt" för hur sjutton klarar man sig helt utan pengar ? Vad man än vill göra för att fördriva tiden om dagarna kräver ju pengar. Nej, inte allting kanske men nästan. Jag har helt ändrat min personlighet från att tycka det är jättejobbigt att slösa pengar på andra och vara en tråkig snåljåp, till att hela tiden vilja skämma bort någon jag tycker om. Detta går ju inte för trots att jag både jobbar och får studiebidrag är det ju inga stora summor jag tjänar? Nu till råga på allt blir ju studenten svindyr med pga den där klänningen men studenten händer ju å andra sidan bara en gång i livet. Lika bra att lyxa till det tänker jag.
Som jag sa så gillar jag att ge något fint till de jag tycker om för att göra dem glada. Jag känner inte riktigt som förut att jag alltid behöver ha någonting tillbaka utan det betyder mer för mig att se glädjen vid överlämnandet av presenten. Det gör jag för att jag lärt mig att uppskatta småsaker bättre än vad jag gjort förut. Jag vill inte ha några dyra saker, jag vill höra ord som betyder lycka för mig och kanske beröring som får mig att känna mig värdefull. Det gör jag varje gång du rör vid mig.
Det som tillsammans med det här går runt runt i huvudet på mig är mitt liv efter studenten. Vad ska jag göra ? Jag vet helt klart vad jag vill göra men vem som helst vet att jag inte bara kan köpa mig en lägenhet, softa hela sommaren utan att jobba och bara ta vara på värmen och tiden. Det förstår ju vem som helst. Med lägenheten kommer hyran!
Jag känner iallafall starkt inför det här med att flytta hemifrån. Jag vill inreda, komma och gå som jag vill utan att störa någon och självklart dela den med kärt sällskap. Att ha mitt eget ställe är något jag verkligen längtar efter.
Jag har svårt för att bestämma mig för vad jag vill söka till på högskola/universitet. Jag menar, jag måste ju nästan plugga vidare för det är ju inte direkt så att chanserna är stora för en outbildad 19 åring att få jobb så som läget är idag? Å andra sidan känner jag att jag hellre vill jobba något år eller två, inte sitta vid skolbänken kanske tre år till på direkten. Norge lockar men jag vill inte åka ensam och jag vill inte lämna de som betyder något för mig även om det inte är sådär jättelångt bort. Jag vill inte ens studera och skaffa lägenhet i Karlstad för jag tycker det är långt? Och de som känner mig vet att jag inte kommer klara att pendla, jag är ingen morgonmänniska direkt. Bygg ett nytt universitet här i Dfs/Kga åt mig är ni goa.
Vardagen flyter på med både med- och motgångar men så är det väl för alla? Inte vet jag någon som glidit igenom hela livet utan bekymmer iallafall. Det är slutspurt i skolan om några veckor då vi passerat och strukit ett streck över sista påsklovet. Då blir det full rulle med massvis av skolgöra, roligheter, skratt och tårar. Le delar allt!
Det är tydligt att jag har en del att söla om när jag skriver typ en gång i halvåret.
22 november
Jag saknar någon att pussa godnatt -"jag älskar dig". Jag saknar att känna huden av den människa jag håller om så varmt, när jag vänder på mig i sängen och jag saknar någon att göra frukost till. Jag vet inte om jag visat det för folk innan men jag tror att jag äger en ganska så romantisk sida. Ordet "romantisk" kan ju såklart tolkas olika från person till person, vi alla tycker ju olika. Jag gillar iallafall att få en annan människa att känna sig behövd och omtyckt och det betyder väldigt mycket för mig när jag lyckas visa hur jag känner.
Jag saknar även att ha någon att hålla i handen när det samtidigt lyser om oss - "titta vi två är en och det är såhär vi vill ha det". Att ha någon som vill vara med mig och som ser mig för den jag är. Någon som kan skippa en kväll med kompisar för att denne kanske behövs hos mig just då.
Jag skulle kunna skriva hur osammanhängande som helst om jag skriver ner mina exakta tankar men jag försöker väva in dem i lite mer förstående text. Hur jag lyckades med det spelar inte mig så stor roll egentligen. Det är ju min blogg och jag hade inte behövt skriva en enda mening eftersom mina tankar finns i mitt huvud och det är för mig de betyder någonting.
Jag har varit med om allt det jag skrivit nu och därför kan jag med säkerhet skriva att jag saknar det för jag vet hur det känns när man är älskad av en annan individ utanför familjen.
9 november
När du kysser mig
existerar ingenting annat
30 oktober
Nu snart ska jag, syster och Emmelie iväg och luncha på kinan. Efter det ska jag och Emmelie titta på balklänningar, dags o hitta en snart innan alla börja rycka i dom hit och dit ;P Sanna ska ta lite kort så man kan sitta hemma och jämföra lite.
På Återseende!
28 oktober
Jag får panik när jag tänker på att jag endast har en veckas lov. Det blir inte ett dugg bättre när jag sitter och lider av tristess heller. Vad ska jag göra ? Gå ut och gå ? Ah jag känner faktiskt för att göra något svettigt, hah. Skulle bra gärna knalla upp till gymet men det är inte lika kul att vara där utan sällskap. Att gå en powerwalk med bra musik däremot, det har jag inget emot att göra ensam. Dock är det mörkt ute nu och jag måste nog medge att jag är en gnutta mörkrädd.
Kanske ska jag lägga mig i badkaret med god badbomb, något gott att dricka, lite musik och tända ljus? Om jag önsketänker riktigt hårt kanske det hoppar ner en man?
10 september 2008
Har inte skrivit på ett bra tag och det finns det flera orsaker till. Jag har till exempel inte haft lust att sätta mig o skriva vad jag har gjort om dagarna och för att vara ärlig har jag nog inte haft lust med så mycket alls. Jag intalade mig tillslut att saker skulle bli bättre med tiden men det tror jag inte på. Jag kommer aldrig tycka det blir bättre även om det så småningom kommer bli enklare. Jag mår helt klart dåligt över hela situationen och har så många gånger gråtit över dig. Förr, när vi hörde ihop brukade jag säga högt till mig själv ; Hur skulle jag klara mig om det hände dig någonting? Jag skulle nog inte klara mig.
Precis sådär kunde jag säga till mig själv ibland t.o.m flera gånger om dagen.
Det var du och jag som gjorde allting tillsammans och det är dig jag alltid sett upp till. Du vet att det är dig jag alltid skrivit om när vi fått i uppgift att skriva om någon man beundrar, i skolan. Du vet att jag är stolt över dig men också över mig själv som har fått så mycket kärlek av dig. Du har alltid funnits där för mig och hjälpt mig och jag lovar att jag har gjort mitt bästa för att finnas för dig med! Jag vill finnas för dig nu med, eller, jag finns här för dig...
Det hjälper inte att tala om den här situationen med en eller 10 personer. Att jag inte längre är vad jag en gång varit för dig, gör så ont att ingen kan trösta mig o tro att det blir bättre med några ord. Det här är fan något av det värsta som kunde hända mig, det här är något jag kunde fälla tårar för när jag tänkte på, att saker faktiskt kan förändras även om det inte kändes så då.
Jag vet inte varför jag helt plötsligt skrev ett inlägg men jag måste medge att det var skönt att få gråta en skvätt och skriva av sig. Jag tror inte att någon läser mig blogg längre eftersom jag aldrig uppdaterar, men jag tror på en Gud och han vet hur jag känner mig.
Haha
Den här veckan har jag inte spenderat många timmar i skolan inte. I måndags gjorde jag bara engelska nationella och pysslade med lite bilder på multimedian en liten stund. Efter det orkade inte kroppen mer efter en galen helg på Åland så jag gick hem och la mig. Jag dömde innebandy hela tisdagen så då såg jag inte ens skymten av skolan:) Onsdagen skulle varit en vanlig dag trodde jag men inte! Började med svenska nationella, muntligt. Gick kalasbra med tanke på att jag improviserade hela framförande igenom. Efter det spelades det biljard och annat skojigt i cafeterian när Marielle kommer in och strålar som en sol. Ingen matte för dagen och inget mattenationellt överhuvdtaget för våran klass! Den här terminen... Bengt hade gått till rektorn och bett om förlängt kursslut i matte B så vi får några extra veckor efter sommarlovet och så gör vi provet i september. Det gör inte mig ett dugg! :)
Det firade några stycken i klassen med att gå till kinan och käka. Såg ut som om vi var på trippeldejt med ett sjunde (?) hjul. Haha.
Har varit riktigt duktig med träningen den här veckan och det känns så härligt att viljan finns där trots uppehållet. Drog med Sanna och mamma till gymet igår. Sanna försökte och mamma tittade på, haha. Efter det gjorde mamma god kycklingpaj och så avslutade vi familjekvällen med Saw 3 som var den sämsta av de tre jag sätt hittills. Hittade liksom ingen röd tråd som i de två första.
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske en promenad senare om ingen vill hitta på något annat. Hade egentligen tänkt åka till Mathilda men hon är sjuk, igen. Går 1-2 veckor emellan hennes feberperioder så Pernilla ska boka läkartid. Hoppas det bara är vanliga dagisbaciller och ingenting allvarligt :(
England!
Ha det bra allihop!
Packa
Har just slängt in pommes och kycklingbitar i ugnen så jag hoppas de blir klara hyffsat lagom till talang.
Är själv hemma till kl 00:00 för mamma är iväg och jobbar. Hade hoppats på att någon skulle kunna komma hit och göra mig sällskap men alla verkar ha egna planer så det blir nog att slå på en film, själv, lite senare.
Imorgon ska jag till svartå och äta tårta och fira Thildus. Hon blir hela 2år på tisdag och det känns lite halvruttet att vara i England då. Jag åker hem imorgon kväll igen för att kolla igenom det sista och göra mig redo för uppstigning på söndag morgon och för en avfärd strax därefter.'
Får se om jag hinner/orkar slänga upp ett inlägg till, det märks ! : )
Laxå igen
Åkte till Carl igår igen eftersom han fyllde år :) Min resa till Laxå började med att inte en jävel svarade i telefon så jag fick chansa på att alla var hemma hos Carl. När jag väl kom dit sa pappa att han såg massa folk i skogen, vafan plockar de svamp?! tänkte jag. Nej då visade det sig att de hade börjat spela fotbollsgolf men att de råkat tappat bort bollen så de letade efter den. Vi gav upp och gick in och letade efter fler bollar och när vi hittat vad vi sökte gick vi ut för att starta en ny runda på säkert en km.
När Carl och Adam lyckats gå igenom banan utan en enda poäng för någon utav dem gick vi tillbaka till gården och inväntade Erik och Sara. Erik hade med sig en frisbee som han, Adam och Carl gick lös på tillsammans med en gammal basketboll. De förstörde träd, rabatter och annat som inte borde förstöras och så råkade parabolen få sig en touch av basketbollen, inte bra.
Sen drog vi in och fixade lite käk, tacos. Efter det tog vi det bara lugnt framför körslaget där vi nästan allihop rösta på Laxå såklart. De va inte bäst för kvällen men man måste såklart stödja dem ändå.
Vi tittade på Running Scared efter det och det var en hyffsat bra film, lite blodig sådär men ja den var okej. Vid filmens slut var jag redigt trött och vi gjorde oss redo för att åka hem. Dock piggnade jag till ordentligt när vi pratade hajkminnen och framtida planeringar.
Idag är det trist väder och jag hade velat åkt och kollat hoppningen i Ågrena men pappa hade lite saker att fixa så det blev det ingenting med. Istället har jag lekt lite med Mathilda uppe på rummet. Jag hade hoppats på att få rida idag men det tillåter ju inte vädret så jag vettetusan hur min dag blir idag. Så småningom ska jag iallafall åka hem till min mor. Kanske blir det lite tv-spel när Mathilda lagt sig efter maten ;)
