.

...ska bara. Jag måste lära mig att lugna ner mig. Jag tänker ständigt att om jag gör det där som behöver göras nu på direkten så är jag av med det och jag vet att det blir gjort. Så blir det lugnt sen. Tills jag kommer på nästa grej (ca 30sek efter jag blivit klar, ibland mitt i det jag gör) och måste göra det med, direkt. Såhär kan det hålla på dagarna i sträck. Jag vet att jag med gott samvete kan sätta mig ner om jag gjort alla måsten före. Ibland hinner jag inte sätta mig ner, då är det dags för sängen.

Det här har, utan att jag tänkt på det, odlat en inre stress. En evig inre stress och det är inte konstigt att man då tappar bort sig själv ibland, en liten stund. Har även bytt jobb och gått upp på heltid vilket gör att det blir ännu mindre vila och koppla av. Det känns som att migränen ligger som en tidsinställd bomb. Jag vill verkligen kalla den för bomb för det är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Eller jo, eller nej.