4 mars
Vad svårt jag har att skriva? Jag tänker säkert 10 gånger om dagen att jag skulle kunna skriva en hel bok om saker som jag tycker och saker som jag tänker på. Men sen slår det mig som en käftsmäll att jag suger på att skriva.
Jag vill ha pengar. Jag vill ha pengar för att det kvittar hur mycket jag går runt och säger "pengar är inte allt" för hur sjutton klarar man sig helt utan pengar ? Vad man än vill göra för att fördriva tiden om dagarna kräver ju pengar. Nej, inte allting kanske men nästan. Jag har helt ändrat min personlighet från att tycka det är jättejobbigt att slösa pengar på andra och vara en tråkig snåljåp, till att hela tiden vilja skämma bort någon jag tycker om. Detta går ju inte för trots att jag både jobbar och får studiebidrag är det ju inga stora summor jag tjänar? Nu till råga på allt blir ju studenten svindyr med pga den där klänningen men studenten händer ju å andra sidan bara en gång i livet. Lika bra att lyxa till det tänker jag.
Som jag sa så gillar jag att ge något fint till de jag tycker om för att göra dem glada. Jag känner inte riktigt som förut att jag alltid behöver ha någonting tillbaka utan det betyder mer för mig att se glädjen vid överlämnandet av presenten. Det gör jag för att jag lärt mig att uppskatta småsaker bättre än vad jag gjort förut. Jag vill inte ha några dyra saker, jag vill höra ord som betyder lycka för mig och kanske beröring som får mig att känna mig värdefull. Det gör jag varje gång du rör vid mig.
Det som tillsammans med det här går runt runt i huvudet på mig är mitt liv efter studenten. Vad ska jag göra ? Jag vet helt klart vad jag vill göra men vem som helst vet att jag inte bara kan köpa mig en lägenhet, softa hela sommaren utan att jobba och bara ta vara på värmen och tiden. Det förstår ju vem som helst. Med lägenheten kommer hyran!
Jag känner iallafall starkt inför det här med att flytta hemifrån. Jag vill inreda, komma och gå som jag vill utan att störa någon och självklart dela den med kärt sällskap. Att ha mitt eget ställe är något jag verkligen längtar efter.
Jag har svårt för att bestämma mig för vad jag vill söka till på högskola/universitet. Jag menar, jag måste ju nästan plugga vidare för det är ju inte direkt så att chanserna är stora för en outbildad 19 åring att få jobb så som läget är idag? Å andra sidan känner jag att jag hellre vill jobba något år eller två, inte sitta vid skolbänken kanske tre år till på direkten. Norge lockar men jag vill inte åka ensam och jag vill inte lämna de som betyder något för mig även om det inte är sådär jättelångt bort. Jag vill inte ens studera och skaffa lägenhet i Karlstad för jag tycker det är långt? Och de som känner mig vet att jag inte kommer klara att pendla, jag är ingen morgonmänniska direkt. Bygg ett nytt universitet här i Dfs/Kga åt mig är ni goa.
Vardagen flyter på med både med- och motgångar men så är det väl för alla? Inte vet jag någon som glidit igenom hela livet utan bekymmer iallafall. Det är slutspurt i skolan om några veckor då vi passerat och strukit ett streck över sista påsklovet. Då blir det full rulle med massvis av skolgöra, roligheter, skratt och tårar. Le delar allt!
Det är tydligt att jag har en del att söla om när jag skriver typ en gång i halvåret.
Jag vill ha pengar. Jag vill ha pengar för att det kvittar hur mycket jag går runt och säger "pengar är inte allt" för hur sjutton klarar man sig helt utan pengar ? Vad man än vill göra för att fördriva tiden om dagarna kräver ju pengar. Nej, inte allting kanske men nästan. Jag har helt ändrat min personlighet från att tycka det är jättejobbigt att slösa pengar på andra och vara en tråkig snåljåp, till att hela tiden vilja skämma bort någon jag tycker om. Detta går ju inte för trots att jag både jobbar och får studiebidrag är det ju inga stora summor jag tjänar? Nu till råga på allt blir ju studenten svindyr med pga den där klänningen men studenten händer ju å andra sidan bara en gång i livet. Lika bra att lyxa till det tänker jag.
Som jag sa så gillar jag att ge något fint till de jag tycker om för att göra dem glada. Jag känner inte riktigt som förut att jag alltid behöver ha någonting tillbaka utan det betyder mer för mig att se glädjen vid överlämnandet av presenten. Det gör jag för att jag lärt mig att uppskatta småsaker bättre än vad jag gjort förut. Jag vill inte ha några dyra saker, jag vill höra ord som betyder lycka för mig och kanske beröring som får mig att känna mig värdefull. Det gör jag varje gång du rör vid mig.
Det som tillsammans med det här går runt runt i huvudet på mig är mitt liv efter studenten. Vad ska jag göra ? Jag vet helt klart vad jag vill göra men vem som helst vet att jag inte bara kan köpa mig en lägenhet, softa hela sommaren utan att jobba och bara ta vara på värmen och tiden. Det förstår ju vem som helst. Med lägenheten kommer hyran!
Jag känner iallafall starkt inför det här med att flytta hemifrån. Jag vill inreda, komma och gå som jag vill utan att störa någon och självklart dela den med kärt sällskap. Att ha mitt eget ställe är något jag verkligen längtar efter.
Jag har svårt för att bestämma mig för vad jag vill söka till på högskola/universitet. Jag menar, jag måste ju nästan plugga vidare för det är ju inte direkt så att chanserna är stora för en outbildad 19 åring att få jobb så som läget är idag? Å andra sidan känner jag att jag hellre vill jobba något år eller två, inte sitta vid skolbänken kanske tre år till på direkten. Norge lockar men jag vill inte åka ensam och jag vill inte lämna de som betyder något för mig även om det inte är sådär jättelångt bort. Jag vill inte ens studera och skaffa lägenhet i Karlstad för jag tycker det är långt? Och de som känner mig vet att jag inte kommer klara att pendla, jag är ingen morgonmänniska direkt. Bygg ett nytt universitet här i Dfs/Kga åt mig är ni goa.
Vardagen flyter på med både med- och motgångar men så är det väl för alla? Inte vet jag någon som glidit igenom hela livet utan bekymmer iallafall. Det är slutspurt i skolan om några veckor då vi passerat och strukit ett streck över sista påsklovet. Då blir det full rulle med massvis av skolgöra, roligheter, skratt och tårar. Le delar allt!
Det är tydligt att jag har en del att söla om när jag skriver typ en gång i halvåret.
Kommentarer
Trackback
