.

Imorgon fyller jag år, för 22:a gången. Det blir min första födelsedag på tre år där jag vaknar själv på morgonen, ingen att fira med och ingen som pussar mig godnatt och säger; godnatt älskling, hoppas du hade en bra födelsedag, jag älskar dig.

Jag vet ju att det är såhär det kommer se ut och för många är det säkert ingen stor grej. Men för någon som varje dag känner sig otrygg i det mesta hade det varit skönt att få krypa ner mellan två armar på just Min dag. Min dag som senaste åren har firats på någon mysig restaurang med någon jag tyckt väldigt mycket om.

Jag jobbar imorgon. Jag jobbar 11,5h så förhoppningsvis hinner jag inte tänka på det här. Jag hinner inte vara sådär fjantig som många säkert tycker för jag har ändå inte tid. På tisdag när jag är ledig får jag helt enkelt tänka att nu är det över och det är ett helt år kvar till nästa gång. Kanske blir det bättre då.

Går jag på jobb. Mycket jobb. Ångesten börjar redan idag för att jag vet att jag har det där långa sega passet imorgon 6.30-19. Men jag vet ju att när man är igång går tiden ok fort ändå. Det funkar liksom. Mindre kul att veta att jag har tre sådana pass nu på en vecka. Här ska hon minsann pinas innan hon får ledigt! Ledig var tredje helg, lite segt. Men det är både lönehelg och helg efter min födelsedag. Kanske blir en utgång? Kanske inte. Det får vi se då det. Hemma och mysa är inget jag brukar dra mig för heller.

Först trodde jag att det inte blir bättre än vad det var. Att jag någon gång har gjort något som gör att jag helt enkelt inte förtjänar bättre. Det här är vad du får Malin, ta det och var glad, du förtjänar inte att alltid bli behandlad bra. Vad tror du egentligen.

Sen tar man steget och kommer därifrån. Hoppar rakt ut i tron om att det finns mer för mig. Att även jag är värd mer och bättre. Hittar det och då är det andra saker som sätter stopp. Jag vet inte vad upp eller ner är. Jag blir bara ledsen för en liten stund. När vänder det och när händer det mig? Jag vill inte ha en tredje gång, jag stannar gärna här på nummer två.

Jajemän, sitter på jobbet och har precis tvingat i mig frukost. Ni vet när magen skriker och gör ont för att man kanske slarvade lite med kvällsmaten men man har noll aptit? Då får man tvinga i sig helt enkelt.

Klockan ringde 05.15 och jag bara kände hur varmt och fluffigt mitt täcke var, hörde hur hunden snusade på sin bädd och kände att någon av katterna låg över mina ben - jag ville inte gå upp. Men samtidigt såg jag vad ovanligt ljust det var. Ett härligt gult ljus som betyder att vädret är helt kanon. Då blev allt genast lite lättare. Men det gjorde ont att stressa ifrån mina älskade hjärtan. Måtte de inte tro att jag struntade i dem för att de inte fick mat och promenad. Meningen är att de ska kunna somna om innan magarna kommer igång då mormorn, som hon kallar sig, kommer och tar morgonen lite senare. Jag försökte säga det till Svea att det nästan är mitt i natten men hennes söta kattögon ville ändå ha frukost.

19.00 ikväll och 12,5h jobb senare får jag äntligen åka hem. Åka hem till mina älskade hjärtan som betyder så mycket. Älskade älskade kattnosar och bumsi!

Jag brukade vara en av er. En av alla ni som fyller facebook med hur underbart just ert fredagsmys kommer bli. Hur ni ska spendera kvällen. Hemma, borta, vad ni ska äta och hur ni längtat efter er andra halva efter att inte ha haft ordentligt med tid för varandra under veckan. Jag brukade vara en av er. En som inte kunde få nog av någon annan, som älskade så mycket att det ibland gjorde ont att inte kunna få fram i ord hur mycket denna andra fina människa, min människa, betydde för mig.

Jag brukade vara en av er som har en annan. Som har en andra hälft och som aldrig behöver vara ensam om man inte vill det. Som alltid har denna fina underbara bredvid sig när det är dags att somna och som alltid finns där när du är beredd att vakna och starta en ny dag.

Just ikväll är jag inte en av er längre men jag hoppas att jag kan få vara med igen, när det känns rätt i tiden.

... såååå skönt ute efter att regnet hade öst ner hela dagen. Det var varmt i luften, avslappnad stämning, tyst och lugnt. Jag tog gångvägen vid älven som kvällspromenad. Den är inte lång men va härligt fin den är. Det var blött, grönt, lugnt och stilla. Jag, Yaya och några änder. Superskönt att gå lite i sin egna värld medan hon traskar på av sig själv. Kände små små droppar mot huden då man liksom gick i en ja vad ska vi säga, disig dimma? Jag ska visa en bild i slutet. Det var ett bra avslut på den dagen och jag hade kunnat gå mil i den miljön när det är sådär fint. Just då kändes det lyxigt att bo vid älven.