Första dagen av resten. Jag börjar om!

Om jag provar det här nu då, med att skriva, vad ska det bli av det då? Jag har länge funderat på vad som händer om jag tar alla mina, otroligt osammanhängande tankar, och sätter ihop dem. Svart på vitt liksom. Ner med orden och få bekräftat att inte en enda jävel förstår vad du menar. Ja det är sant, det är ett enda virrvarr där inne, i hjärnkontoret alltså.

Svårt att börja. Hur börjar man? Hur börjar man när man har så jävla mycket man vill säga men inte vet vilka ord man ska använda för att någon annan ska förstå innebörden av det man faktiskt menar och känner? Räcker alla svenskans ord till och om de inte gör det, var kan jag låna några extra någonstans?

Jag läste i en bok att man kan vara född med hjärtat utanpå. Vara sådär äckligt känslig att man vill att allt ska vara som i filmer. Men vad är fel med det då? Vad är fel med att jag också vill ha ett fint liv utan bekymmer och sorg fast jag egentligen vet att det viktigaste är att alla mina nära och kära mår bra? Vad är fel med att för en gångs skull tänka på sig själv och fantisera om det som alla andra verkar ha? Hus, lycka, kärlek, framtid. Jag är bara oviss. Oviss och osams med mig själv om vad jag själv tycker, känner, vill ha och inte vill ha.  Alla andra har det ju perfekt? Många andra i alla fall. Sen vet jag att jag i vissa fall ändå kan skatta mig väldigt lycklig, det finns de som har det värre, jag vet det. Men ändå.  Ändå vill jag ha det jag inte har. Jag vill hoppas att min tur kommer som det alltid gjort förut. Men vägen dit är inte alltid lätt. Jag har hamnat i något sorts tänk som lyder ungefär såhär; jag kan ha det såhär så länge. Till det riktiga händer kan jag ha det såhär så jag i alla fall slipper vara ensam i väntan på allt det där andra som kommer ske sen.

Jag vet inte om det varken är rätt mot mig själv eller andra i min omgivning och det kanske är därför jag inte känner mig helt tillfreds.

Nu hinner jag inte mer än såhär, jag måste sparka igång andra halva av dagen, andra halvlek liksom. Bryt ihop och kom igen, starkare än innan!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0